Tempelhålligång i Prauchap!
Tempelpartyt drar onekligen massor av folk. Hela området var ljussatt som om det var julfirande i Amerika. Böneutroparen, försäljare och musiker försökte överrösta varandra.
Markandsavdelningen bestod av växter, möbler, mat, leksaker, elektronik - allt otroligt billigt. Här var det inget prutande utan priserna var anpassade för thai och inte turister. T-shirts och piké 35 Bath, USB-minne 50 Bath, parkrosor (megastora) tre stycken 100 Bath … Jag fastnade naturligtvis på trädgårdsavdelningen. Ojoj vilken trädgård man skulle kunna ha här. Tydligen så om du handlar från en plantskola så pekar du ut vad du skall ha och sedan blir växten hemlevererad och planterad!
Vi provade lite insektsätning men det var definitivt ingen hit. Barnen vallfärdade till larvståndet när det kom en ny laddning wokade (ungefär som popcornsstånd..) en påse var dessutom ganska dyr i thailändska mått mätt – 20 bht så vi förstod att detta verkligen var en delikatess. Lite olja på och salt samt typ av aromat men vi enades om att det var larvigt äckligt. Bara Hjalmar tyckte det var hyfsat ok och åt iallafall några stycken sedan så slängde vi påsen diskret.
En rockkonsert…bara tre i publiken och ändå svängde det så bra!
Mycket roligt var att vi även fick se dockteater, härmare bestämt ”Nang yai” som är ett skuggspel där konstfärdigt utskurna figurer manövreras bakom en upplyst duk. Nang Yai är en konstart på utdöende och visas numera endast på speciella kulturshower och i vissa tempel där man håller kunskapen att spela dockteater vid liv. Tyvärr råkade jag radera filmen dock hade ni nog inte förstått något i alla fall … Tydligen bygger i stort sett all dans och teater uppvisning på en fornindisk saga som i Thailänds version heter Ramakien. Kan man Ramakiens historia skall det gå hyfsat bra att följa med i handlingen utan att man kan språket. Återkommer med recension då jag läst sagan.
I alla fall så är skuggteater mest populärt bland landets äldre befolkning och i Prauchap bestod publiken av ett antal mycket gamla Thailändska farbröder och så jag.
På området fanns även ett minitivoli - barnavdelningen. Här fanns några karuseller, luftgevärsskytte och lotteristånd men även STUDMATTOR! Hjalmars ögon blev stora, han hade ju inte hoppat på evigheter så där blev han fast. Ganska så snart stod det klart att Thailändska barn inte är lika tränade på studsmatta som svenska. Hjalmar gjorde succé med sina volter och publiken strömmade till. Applådåskor efter varje trick, utan tvekan partyts studsmattehjälte.
Sanuk är ett återkommande uttryck i Thailand och står för allt som är trevligt och kul. Livet skall vara Sanuk annars kan det kvitta. Sanuk är så mycket - umgås med vänner, äta, resa, dans, teater, sport , tv i ett annars enkelt plåtskjul, karaoke, barer, disco och fest. Ja, Thailändare gillar fest, det finns alltid anledning arrangera kalas. Kanske borde vi få in lite mer Sanuk i vår svenska, högeffektiva och oftast ganska repetitiva vardag?!
Sanuk önskas er, SawadeeJ